Vart kommer egentligen traditionen med påskkärringar ifrån?
Vi går mot ljusare tider och längtar efter våren mitt i all snö som fortfarande ligger kvar på gatorna men som tur är stöter vi snart på en favorithögtid, påsken. Snart är det dags att pynta om hemmet med ris, fjädrar och annat pynt i påskens favoritfärg gul samtidigt som man ska köpa en massa påskmat och godis till familjen och släkten. Man pyntar också hemmet med en massa läskiga häxor, som sedan barnen ska försöka efterlikna när de ska klä ut sig till påskkärringar och gå en rundtur i kvarteret. Så vart kommer denna traditionen egentligen ifrån?

En påskkärring är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på en kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen
 
Iden till att klä ut sig till påskkärringar sägs komma från 1600-talets häxor. Under åren 1660-1670 var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att ha antagits åka till djävulens gästabud. Gästabudet hölls på en praktfull gård som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna reste dit i tron om att det skulle bjudas på läckerheter, men det sägs att det istället serverades grodor, ormar och paddor. För att skrämma iväg häxorna sköt man med gevär och raketer, vilket än idag lever kvar men istället i form av påskbrasor, påsksmällare och raketer men även valborgsmässobål och majbrasor.
 
Påskkärringar bygger alltså på en gammal folktro och skiljer sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer ofta när man klär ut sig som påskkärringar att man använder sig av tillbehör som en kaffepanna, en svart katt eller en kvast. Flera av dessa föremål har inte direkt någon koppling till dåtidens häxor, kaffe dracks nämligen inte ens i Sverige under 1600-talet och man har inte heller hittat några svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från denna tid. 
 
Det är inte helt säkert när traditionen om att klä ut sig till påskkärring började i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför tror man att de första påskkärringarna kom från början av 1800-talet eller tidigare. Det var först och främst under påskaftonskvällen som man gav sig ut bland husen och ursprungligen var det mest ungdomar och vuxna som klädde ut sig till påskkärringar, men på senare tid har detta blivit mer av en tradition för barn. 
 
I Sverige är det vanligt att både barn av båda könen klär ut sig till påskkärringar, traditionellt klädda i klänningar, förkläden och sjalar. Man kan alternativt klä ut sig till en påskgubbe, då istället med tidstypiska herrkläder och med hatt och mustasch. Tillsammans går barnen runt mellan olika hushåll där de ringer eller knackar på för att önska glad påsk och överlämna små gåvor. Ofta är dessa gåvor i form av påskkort eller påskteckningar som barnen själva ritat, och som tack för besöket blir barnen bjudna på godis, småpengar eller någon annan liten gåva. Tackgåvorna samlas ofta i en korg men kan också samlas i exempelvis en kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen.

 

Text: Olivia Larsson